Riksdagsvalet i morgon

Det finska riksdagsvalet skall resultatvis innehålla stora överraskningar. Därutöver kommer det bli betydligt svårare än normalt att bilda en ny regering.

Bakom dessa omständigheter ligger ursprungligen folkets missnöje mot politikerna i allmänhet samt mot oklarheter avseende valstödspengarna under 2007 års riksdagsval. Och därtill är en stor del av folket missnöjda på regeringens hantering av den finska ekonomin. Man har bland annat konstaterat att skillnaden mellan de som var arbetslösa i början av 90-talet och de som är arbetslösa nu, är att de som var arbetslösa tidgare hade kvar hoppet om en bättre framtid.

Av detta missnöje har uppkommmit två fenomen:
1. Det har under de politiska debatterna i TV blivit ytterst klart att valet handlar mycket om motsättningar mellan regeringspartierna och oppositionen. Och att det varit synnerligen svårt för regeringen att erkänna sina misstag, vilket har irriterat folket ännu mer.

2. Missnöjet mot regeringens politik har i stor utsträckning kanaliserats till att sannfinländarans position förstärkts betydligt. Tidigare hade man i Finland tre någorlunda jämnstora partier: SDP, samlingspartiet samt centern. I dag har sannfinländarna hoppat in i detta gäng, i alla fall enligt gallupundersökningarna.

Jag anser att sannfinländarna knappast kommer att få lika många röster som gallupundersökningarna visar, då de har haft ganska kort tid på sig att skaffa tillräckligt många ens någorlunda kända kandidater runtom i landet. Man ska här också påpeka att i Finland har vi inte listaval utan folket väljer endast personen de vill ge sin röst åt. Men dock finns det undantag avseende sannfinländarnas position i valkretsar, t ex i valkretsen Satakunda ligger sannfinländarna på andra plats mycket nära SDP medan samlingspartiet har förlorat där kraftigt enligt Satakunnan Kansa ( länken till artikeln ”SK gallup: Perussuomalaiset jyräävät yhä Satakunnassa, kokoomus sukelsi, SDP suurin”:  http://www.satakunnankansa.fi/cs/Satellite/Satakunta/1194674892977/artikkeli/sk+gallup+perussuomalaiset+jyraavat+yha+satakunnassa+kokoomus+sukelsi+sdp+suurin.html ).

Här är en kort analys om hur jag ser på ordförandena i de åtta största partierna:

Jyrki Katainen, samlingspartiet, finansminister i regeringen, har haft det svårt under de senaste månaderna pga de ekonomiska problemen i euroländerna samt pga att vår nationalekonomis tillstånd är avsevärt sämre än då den nuvarande regeringen började sitt jobb. Och inflationen i Finland (3.5%) är ca en procent högre än genomsnittet i euroländerna. Samlingspartiet ville höja moms, vilket skulle leda till att de fattig fick det ännu sämre. Samlingspartiet tycks ha flyttat åt höger jämfört med partiets riktlinjer för fyra år sedan.

Mari Kiviniemi, centern, nu även statsminister, efter att Vanhanen lämnade sin position, har varit enligt min mening det klart svagaste ordförandet om man jämför hennes agerande i TV-debatterna till de tre andra ordförandena i större partier: Jutta Urpilainen, SDP, Timo Soini, sannfinländarna och Katainen. Detta har varit olyckligt för centern, eftersom partiet har satsat i sina valreklam mycket just på Kiviniemi. Centern har även talat om statsministervalet, vilket har varit enligt min mening oklokt, då folket väljer riskdagsledamöter inte ministrarna.

Anni Sinnemäki, De Gröna, nuvarande arbetsminister, är duktig men hon har haft det ganska svårt i valdebatterna. De Grönas frammarsch i Finland har stoppats. Jag tor att de kommer att vara en av förlorarna i valet, inte minst pga att de var med i regeringen som gav tillståndet till att man får bygga två atomkraftverk till i Finland.

Stefan Wallin, SFP, nu kultur- och idrottsminister, har för det mesta klarat sig ytterst bra i valrörelsen och understrukit sitt partis liberala värden. Men å andra sidan har man haft en häftig diskussion om sk. tvångssvenskan i skolan och där har SFP haft en svår position. Wallin har kunnat försvara sitt partis position mot sannfinländarna betydligt bättre än t ex samlingspartiet och centern.

Jutta Urpilainen, SDP, är ordförande i oppositionens största parti. SDP har under en längre period förlorat, men under den senaste månaden har stödet på partiet ökat betydligt. Urpilainen har äntligen visat de ledarskapsegenskaper, som folket viljat se i henne redan för länge sedan. Avgörande för detta val blir om hon lyckats att ändra sig i tid. Hon har varit den klart duktigaste politikern i valdebatterna i genomsnitt.

Timo Soini, sannfinländarna, nu mep i Bryssel, har lyckats mångdubbla i galluperna parrtiets tyngd i den inhemska politiken. Problemet med sannfinländarna kan dock vara att det finns mycket olika linjer inom partiet samt att deras sakkunnande ligger inte i sama nivå jämfört med SDP, samlingspartiet och centern, helt enkelt pga de blivit större först nu. Men sannfinländarnas frammarsch kommer att förändra stort den finska politikens innehåll, i alla fall under en kortare tidsperiod.

Paavo Arhinmäki, vänstern, har lyckats bra i valdebatterna. En annan sak är dock hur bra partiet kommer att klara sig mot trycket från sannfinländarna. En avgörande sak är hur vädret blir i morgon och hur många kommer att rösta. Dessto mer röstande dessto bättre brukar det gå för vänsterpartierna.

Päivi Räsänen, KD, har varit ett lysande exempel på hur bra man kan klara sig i TV-debatterna som ett ordförande från ett mindre parti om man behärskar bättre än de andra vissa speciella teman och koncentrerar sig på dessa.

This entry was posted in Uncategorized and tagged . Bookmark the permalink.

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s